Strandskydd och proportionalitet

När gäller strandskydd?

Strandskydd gäller vid havet och vid insjöar och vattendrag. Strandskyddet syftar till att långsiktigt 1. Trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden, och 2. Bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten. Strandskyddet omfattar land och vattenområdet intill 100 meter från strandlinjen vid normalt medelvattenstånd (strandskyddsområde). Länsstyrelsen kan i det enskilda fallet besluta om ett utökat strandskydd om 300 m. Det är dock inte möjligt att utvidga strandskyddsområdet genom generella föreskrifter. Strandskyddet innebär att det är förbjudet att inom detta område utföra de åtgärder som är uppräknade i 7 kap. 15 § MB.

Sedan 1 juli 2025 har vissa lättnader på strandskyddsområdet börjat gälla vilket kortfattat innebär följande:

• Generellt strandskydd tas bort vid insjöar mindre än en hektar och vattendrag smalare än två meter. Länsstyrelsen ska kunna införa strandskydd för områden vid sådana vatten som har särskild betydelse för att säkerställa något av strandskyddets syften. 
• Länsstyrelsen ges möjlighet att under vissa omständigheter upphäva strandskyddet vid sträckor av vattendrag som är smalare än 3 meter.
• Strandskyddet tas bort vid sjöar och vattendrag som anlagts efter 1975.
• Undantaget för de areella näringarna skogsbruk, jordbruk, vattenbruk, rennäring och fiske justeras. Bland annat läggs vattenbruk till bland undantagna näringar. 
• Det införs en ny möjlighet till dispens från strandskyddet för förvärvsverksamheter med begränsad påverkan på strandskyddet.
• Kommunerna ska i vissa fall kunna besluta att upphävt strandskydd inte återinträder när en äldre detaljplan ersätts med en ny. 
• Det förtydligas att strandskydd som länsstyrelsen har upphävt i ett område som uppenbart saknar betydelse för strandskyddets syften inte återinträder när äldre detaljplaner upphävs eller ersätts. 

Vilka begränsningar medför strandskydd?

Man får inte uppföra nya byggnader och inte heller vidta åtgärder som väsentligt förändrar livsvillkoren för djur- eller växtarter. Man får inte heller ändra byggnader och deras användning, eller utföra andra anläggningar eller anordningar om det hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där den an-nars skulle ha fått färdas fritt. Det som är avgörande är om åtgärden påverkar allmänhetens intryck av områdets tillgänglighet. En ändring av en byggnads utsida kan bedömas olika beroende på om det är ett bostadshus med tomtmark eller ett uthus som inte används för bostadsändamål. I det första fallet torde ingen dispens behövas medan det i andra fallet gör det. Slutligen är inte heller grävningsarbeten eller andra förberedelsearbeten för sådana byggnader, anläggningar eller anordningar tillåtna.

Länsstyrelsen har möjlighet att besluta om att ett visst område ska undantas från strandskyddsbestämmelserna under vissa förutsättningar, se 7 kap. 18 och 18 a §§ MB. Kommunen har möjlighet att bevilja strandskyddsdispens i enskilda fall om det föreligger särskilda skäl. Vad som utgör ett särskilt skäl räknas upp i en uttömmande lista i 7 kap. 18 c § MB. När ett dispensbeslut fattas ska samtidigt ett område mellan strandlinjen och byggnaderna eller anläggningarna undantas. Syftet med området är att säkerställa fri passage för allmänheten och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet, se 7 kap. 18 f § MB. I beslutet ska en tomtavgränsning göras. Inom tomten får marken användas för det ändamål för vilket dispens är sökt, se 7 kap. 18 f § st. 2 MB.

Proportionalitet vid bedömning av strandskyddsdispens

I strandskyddsreglerna finns även en proportionalitetsklausul som innebär att det vid en prövning av strandskydd ska hänsyn tas till enskilda intressen, se 7 kap. 25 § MB. En inskränkning får inte gå längre än vad som krävs för att syftet med skyddet ska tillgodoses. Proportionalitetsprincipen är även en generell prin-cip inom det juridiska området och innebär att en åtgärd inte ska gå utöver det som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet. Åtgärden ska stå i rimlig relation till det intresse det är avsett att tillgodose.

Ett rättsfall som ofta omnämns rörande strandskyddsdispens och proportionalitet är RÅ 1996 ref 44. I fallet hade fastighetsbildning redan skett för ändamålet sommarbostad. När ägaren ansökte om dispens för nybyggnad av fritidshus samt uthus överklagade länsstyrelsen byggnadsnämndens medgivande. Regeringsrätten uttalade att det vid en avvägning måste beaktas vilken vikt lagstiftaren i olika sammanhang har lagt vid miljö- och naturvårdshänsynen i jämförelse med den enskilda markägarens intresse. En grundläggande princip är att en inskränkning från det allmännas sida av den enskildes rätt att använda sin egen-dom förutsätter att det föreligger en rimlig balans eller proportionalitet mellan vad det allmänna vinner och den enskilde förlorar på grund av inskränkningen. Vidare ska stor vikt fästas vid den speciella situation som föreligger i varje enskilt ärende. Regeringsrätten konstaterar att den planerade åtgärden inte förhindrar allemansrättens utförande, och att det intresse som kan skadas är av ringa bety-delse i förhållande till ägarens intresse av att kunna utnyttja sin fastighet. Man lägger särskild vikt vid att den kommunala byggnadsnämnden genom att ge dis-pens verkade vara av samma åsikt.

Vid införandet i miljöbalken gjordes uttalandet att strandskyddets långsiktiga syfte måste beaktas vid dispensprövning och att områden som inte kan tyckas vara av betydelse nu kan bli betydelsefulla i framtiden. Samtidigt får dispens endast ges om det är förenligt med förbudets syften, 7 kap. 26 § MB, vilket klargör den mycket restriktiva synen på möjligheterna att få dispens. Man skriver i propositionen att: dispensen innebär i realiteten att undantag medges till förmån för ett enskilt intresse i ett fall där det allmänna intresset generellt bedöms väga tyngre.

Sammanfattningsvis: Strandskyddet utgör ett centralt verktyg för att säkerställa allmänhetens tillgång till strandområden och bevara biologisk mångfald. Regleringen är strikt, men har under senare år justerats för att bättre balansera mellan allmänna och enskilda intressen. Genom lagändringar från 1 juli 2025 har lättnader införts för mindre vattenområden och vissa näringsverksamheter, samtidigt som länsstyrelserna fortsatt har möjlighet att införa eller upphäva strandskydd i särskilda fall.

Dispens från strandskyddet kräver särskilda skäl enligt miljöbalken, och varje beslut måste förenas med en tomtplatsavgränsning som säkerställer fri passage och ekologiska värden. Proportionalitetsprincipen spelar en avgörande roll vid prövningen – inskränkningar får inte gå längre än vad som krävs för att uppnå strandskyddets syften. Rättspraxis, såsom RÅ 1996 ref. 44, visar att domstolarna gör en noggrann avvägning mellan miljöintressen och den enskildes rätt till sin egendom. Samtidigt betonas att dispens endast får ges om det är förenligt med strandskyddets långsiktiga mål, vilket understryker den restriktiva hållning som präglar tillämpningen.