Allemansrätten är i grunden en sedvanerätt som innebär att alla har rätt att fritt röra sig i naturen. Sedan 1994 finns även allemansrätten i grundlagen. Där stadgas att alla ska ha tillgång till naturen enligt allemansrätten oberoende av det skydd som grundlagen ger den enskildes äganderätt, se 2 kap. 15 § st. 4 RF. Allemansrätten är ett begrepp som inte är definierat i lagtexten. Vid införandet i grundlagen ville några remissinstanser att begreppet skulle definieras antingen i lag eller i förarbete. Detta undveks med hänvisning till att en bestämd innebörd skulle låsa den till just den uppfattning om rörelsefrihet som anses vara gällande idag.
Allemansrättsliga hänsynsregeln 7 kap. 1 § MB
I stället låter man allemansrätten få kontur genom bland annat stadgandet i 7 kap. 1 § MB: var och en som utnyttjar allemansrätten eller annars vistas i naturen skall visa hänsyn och varsamhet i sitt umgänge med den. Vidare kan allemansrätten skönjas med hjälp av motsatsvisa tolkningar av vissa straffstadganden, exempelvis regeln om tagande av olovlig väg, 12 kap 4 § BrB och regeln om hemfridsbrott 4 kap. 6 § 1 st. samma lag. Det är även förbjudet att gå över tomt, 12 kap 4 § BrB, och det spelar ingen roll om området är inhägnat eller inte. Det är däremot tillåtet att tillfälligt uppehålla sig på annans mark, undantaget tomtmark, och slå upp ett tält för en enstaka natt. Man har även rätt att plocka svamp och bär på annans mark, se 12 kap. 2a § BrB där det framgår vilket tagande som inte är tillåtet. Det som inte räknas upp i bestämmelsen har man möjlighet att plocka utan påföljd. Eftersom länsstyrelsen med stöd av 8 kap. 2 § MB kan fridlysa växter behöver man vara medveten om vilka växter som eventuellt är fridlysta i det län man befinner sig, de får inte plockas.
Förutom att allemansrätten ger rättighet följer också viss skyldighet att iaktta hänsyn och ordning när man vistas i naturen. Då är det främst reglerna i BrB som man ska tänka på, men också förbudet mot nedskräpning, se 15 kap. 26 § MB, och att inte elda oansvarigt eller inte alls om det råder eldningsförbud.
Allemansrätten och strandskydd
Ett av strandskyddets syften är att trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden vilket förtydligades 2009 i miljöbalken. Tidigare hade det framgått inte av lagtext utan enbart av förarbetena att det var den allemansrättsliga tillgången och inte enbart allmänhetens friluftsliv i strandområden som avsågs. Det befarades att den sistnämnda formuleringen skulle kunna tolkas som att områden som i allmänhet inte ansågs vara av intresse inte omfattades av skyddet, exempelvis genom sin svårtillgänglighet eller att de sällan besöktes. Det finns möjlighet för både länsstyrelse och kommun att upphäva strandskyddet. Det är dock inte tillåtet att upphäva eller ge dispens från strandskyddet för den del av stranden som allmänheten behöver för fri passage. Avsikten med fri passage är att strandskyddets syften ska kunna tillgodoses inom denna del av stranden.
Allemansrätten och tomt
Som nämnts ovan innefattar allemansrätten inte någon rätt att beträda annans tomt, oavsett inhägnad eller inte, och oavsett om man förstör något, 12 kap. 4 § BrB. Begreppet tomt är av vikt här, för det är inom tomtplatsen som fastighetsägarens hemfridszon finns. Med tomt avses inte nödvändigtvis detsamma som fastighetens gräns, men när det gäller bostadsfastigheter så sammanfaller dessa ofta.
Allemansrätt och hemfridszon
Hemfridszon är det område kring en byggnad där allemansrätten anses vara utsläckt. Hur stor zonen är beror helt på omständigheterna i det enskilda fallet, bland annat vilket byggnadens användningssätt är. Hemfridszonen är större kring ett bostadshus än kring en förråds- eller annan ekonomibyggnad. För ängslador är den obefintlig. Om det är mycket växtlighet i form av buskar och träd kring byggnaden som hindrar insyn anses hemfridszonen vara mindre, om det är öppet in mot huset så är hemfridszonen större. Det ges vare sig i lagtext eller i förarbeten någon direkt anvisning om hur stor yta en hemfridszon kan tänkas täcka, eller ens om det finns en övre gräns.
I ett dispensbeslut i strandskyddsområde ska det anges i vilken utsträckning mark får tas i anspråk som tomt eller annars användas för det avsedda ändamålet, 7 kap 18 f § MB. Det är alltså fråga om den del av fastigheten som ska användas för att uppföra en byggnad eller för annat ändamål för vilket dispens har sökts, och där man i framtiden kan räkna med att hemfridszonen utsläcker allemansrätten. Tomtplats för fritidshus som avgränsas enligt 7 kap 18 f § MB bör i allmänhet inte omfatta mer än 2000 kvm enligt prop. 1997/98:45 del 2 s. 91. Tomten ska normalt inte gå ner till strandgränsen. Den angivna begränsningen av tomtplatsen kan väl anses även vara en indirekt gräns för hemfridszonen då den är tänkt att rymmas inom tomtplatsen.
Sammanfattningsvis:
Allemansrätten ger alla rätt att vistas i naturen – men med skyldighet att visa hänsyn och inte störa eller förstöra.
Tomtplats är det område kring en byggnad som fastighetsägaren har rätt att använda för privat ändamål – där allemansrätten inte gäller. Sammanfaller ofta med hemfridszonen, men är ett juridiskt begrepp som används särskilt vid strandskyddsdispens.
Hemfridszon är området kring en bostad där allmänheten inte får vistas – dess storlek beror på byggnadens användning och omgivningens utformning.