Framtidsfullmakter och anhörigbehörighet
En genomgång av framtidsfullmakt och anhörigbehörighet
Framtidsfullmakter och anhörigbehörighet är två parallella system som reglerar vem som får företräda en person som inte längre kan fatta egna beslut. De är utformade för att ge ett alternativ till godmanskap, men de skiljer sig åt både i omfattning, rättsverkningar och hur de aktiveras.
En framtidsfullmakt är ett privat rättshandlingsinstrument som ger individen möjlighet att i förväg bestämma vem som ska företräda honom eller henne och i vilka frågor. Anhörigbehörigheten är däremot en lagstadgad minimibehörighet som träder in automatiskt för vissa närstående, men den är begränsad till enklare ekonomiska åtgärder och kan inte användas för mer ingripande beslut.
I praktiken är det ofta framtidsfullmakten som ger den stabilitet och förutsebarhet som behövs när en person förlorar sin beslutsförmåga. Anhörigbehörigheten fungerar som ett skyddsnät, men den är inte tillräcklig i situationer där större ekonomiska eller personliga beslut behöver fattas.
Framtidsfullmakt
En framtidsfullmakt är en civilrättslig fullmakt som regleras i lagen (2017:310) om framtidsfullmakter. Den är avsedd att träda i kraft först när fullmaktsgivaren inte längre kan ta hand om sina ekonomiska eller personliga angelägenheter på grund av sjukdom, psykisk störning, nedsatt hälsotillstånd eller liknande förhållanden.
Det är fullmaktshavaren som i första hand bedömer när fullmakten ska träda i kraft. Bedömningen måste göras med omsorg och utifrån fullmaktsgivarens faktiska förmåga att fatta beslut. I mer komplexa situationer — exempelvis vid demenssjukdom eller gradvis försämrad kognitiv förmåga — kan det krävas ett läkarintyg eller ett formellt ställningstagande från socialnämnden för att undvika tvist om giltigheten.
En framtidsfullmakt kan ersätta behovet av god man, men inte alltid. Om fullmakten är otydlig, om det finns intressekonflikter eller om fullmaktshavaren missköter sitt uppdrag kan överförmyndaren besluta om godmanskap trots att fullmakten finns
Formkrav och innehåll
Formkraven för en framtidsfullmakt är strikta. Fullmakten måste vara skriftlig, undertecknad av fullmaktsgivaren och bevittnad av två samtidigt närvarande vittnen som uppfyller lagens behörighetskrav. Vittnena får inte vara släkt med fullmaktsgivaren eller fullmaktshavaren, och de får inte ha egna intressen i fullmakten.
Innehållet i fullmakten kan anpassas efter fullmaktsgivarens behov. Den kan omfatta ekonomiska angelägenheter, såsom att betala räkningar, hantera bankkonton, sälja egendom eller ingå avtal. Den kan också omfatta personliga angelägenheter, såsom att ansöka om hemtjänst eller företräda fullmaktsgivaren i kontakter med myndigheter. Däremot kan den inte omfatta medicinska beslut eller tvångsvård, eftersom dessa regleras av särskild lagstiftning.
Det är vanligt att ange både en huvudfullmaktshavare och en eller flera ersättare. Vid större ekonomiska åtgärder — exempelvis försäljning av fastighet — är det klokt att ange att två personer ska agera tillsammans eller att beslutet ska föregås av ett läkarintyg. Det minskar risken för jäv och stärker fullmaktens praktiska användbarhet.
Anhörigbehörighetens omfattning och begränsningar
Anhörigbehörigheten regleras i 17 kap. föräldrabalken och är avsedd som en enkel och snabb lösning för vardagliga ekonomiska åtgärder när en person förlorar sin beslutsförmåga. Behörigheten gäller i en bestämd turordning — make, sambo, barn, barnbarn, föräldrar, syskon och så vidare — och omfattar endast enklare ekonomiska åtgärder.
Det handlar om att betala räkningar, hantera bankkonton, ta emot pension eller andra löpande ersättningar och sköta vardagsekonomi. Anhörigbehörigheten ger inte rätt att sälja bostad, ge gåvor, ingå avtal av större ekonomisk betydelse eller fatta beslut som innebär betydande ekonomiska risker. Den ger inte heller behörighet att företräda personen i personliga frågor.
Anhörigbehörigheten upphör i den mån det finns en framtidsfullmakt som täcker samma område. Den är alltså subsidiär och kan inte användas för att kringgå en fullmaktsgivares uttryckliga vilja.
Jäv, behörighet och kontrollmekanismer
Jäv och intressekonflikter är centrala frågor vid både framtidsfullmakter och anhörigbehörighet. En fullmaktshavare får aldrig fatta beslut som innebär att denne själv, eller någon i den så kallade jävskretsen (make, sambo, barn eller någon fullmaktshavaren företräder), kan gynnas på ett otillbörligt sätt. Fullmakten måste därför vara tydlig med vilka befogenheter som finns, särskilt vid större ekonomiska åtgärder som försäljning av fastighet eller bostadsrätt.
Vid fastighetsförsäljningar gör Lantmäteriet en jävskontroll i samband med lagfartsansökan. Det är alltså lagfarten som inte kan beviljas om det finns risk för jäv — inte fullmakten som sådan som underkänns. Jäv kan exempelvis uppstå när parterna samäger fastigheten, när fastigheten är gemensam bostad, eller när fullmaktshavaren företräder någon annan som kan gynnas av överlåtelsen. Bedömningen är objektiv: det räcker att det kan finnas motstridiga intressen för att lagfart inte ska kunna beviljas.
I sådana fall behöver en god man utses för just den rättshandlingen. En framtidsfullmakt kan utformas med kontrollmekanismer — exempelvis två beslutsfattare, krav på läkarintyg eller särskilda jävsklausuler — men den kan aldrig helt undanröja Lantmäteriets skyldighet att stoppa en lagfart när det finns risk för jäv. Kontrollmekanismer är särskilt viktiga när fullmaktshavaren är en utomstående och det finns risk för konflikter med anhöriga
Läs mer om Lantmäteriets jävsbedömning här: Lantmäteriet jäv och lagfart
När godmanskap eller förvaltarskap kan bli aktuellt
En framtidsfullmakt kan i många fall ersätta behovet av god man, men inte alltid. Om fullmakten är otydlig, om det finns konflikter mellan anhöriga eller om fullmaktshavaren missköter sitt uppdrag kan överförmyndaren besluta om godmanskap.
Förvaltarskap är en mer ingripande åtgärd och används endast när det finns ett tydligt behov av att begränsa personens rättshandlingsförmåga. En framtidsfullmakt kan aldrig ersätta ett förvaltarskap, eftersom förvaltarskap innebär att personen helt eller delvis förlorar sin rätt att ingå avtal.
I praktiken är en väl utformad framtidsfullmakt ofta tillräcklig för att undvika godmanskap, men det kräver att fullmakten är tydlig, omfattande och praktiskt användbar.
Vanliga frågor och svar
En framtidsfullmakt börjar gälla när fullmaktsgivaren inte längre kan ta hand om sina ekonomiska eller personliga angelägenheter. Bedömningen görs av fullmaktshavaren, men i mer komplexa situationer kan det krävas ett läkarintyg eller ett formellt ställningstagande från socialnämnden. Det är därför viktigt att fullmakten är tydligt formulerad.
En framtidsfullmakt kan omfatta både ekonomiska och personliga angelägenheter, men inte medicinska beslut eller tvångsvård. Fullmakten kan anpassas efter behov och kan innehålla både huvudfullmaktshavare och ersättare. Det är viktigt att fullmakten är tillräckligt detaljerad för att fungera i praktiken.
En framtidsfullmakt är ett privat avtal där man själv bestämmer vem som ska företräda en och i vilka frågor. Anhörigbehörigheten är en lagstadgad minimilösning som träder in automatiskt och som endast omfattar enklare ekonomiska åtgärder.
Anhörigbehörigheten kan inte ersätta en framtidsfullmakt och ger betydligt mindre handlingsutrymme.
Ja, men endast om detta uttryckligen framgår av fullmakten. Försäljning av fastighet eller bostadsrätt är en ingripande åtgärd och kräver tydlig behörighet. I praktiken krävs ofta att två personer agerar tillsammans eller att beslutet stöds av ett läkarintyg eller annan dokumentation. Tänk också på jävsprövningen vid lagfartsansökan.
Ja, om formkraven inte är uppfyllda eller om fullmakten tillkommit under otillbörliga omständigheter, exempelvis tvång eller svek. Fullmakten kan också bli verkningslös om fullmaktshavaren missköter sitt uppdrag eller om det finns behov av god man eller förvaltare.
Framtidsfullmakten går före. Anhörigbehörigheten gäller endast i den mån det inte finns en framtidsfullmakt som täcker samma område. Om fullmakten är tydlig och korrekt utformad behövs anhörigbehörigheten normalt inte.