Arv, laglott och testamente
Grundläggande utgångspunkter
Arvsrätten i Sverige bygger på en tydlig och hierarkisk struktur som framgår av ärvdabalken. Bröstarvingar utgör den första arvsklassen och har en starkt skyddad ställning genom laglotten. Makar har en särskild arvsrätt som i praktiken innebär att de ofta ärver före gemensamma barn, medan sambor saknar arvsrätt helt. Ett testamente kan förändra arvsfördelningen, men aldrig inskränka bröstarvingars rätt till laglott.
Vid ett dödsfall måste flera frågor hanteras samtidigt: om det finns bröstarvingar, om det finns testamente, om laglotten är kränkt, om efterarv ska beräknas och hur eventuella gåvor påverkar arvsfördelningen. För att undvika tvister krävs att både testamente och arvsfördelning följer lagens formkrav och materiella regler.
Arvsordningen
Arvsordningen består av tre arvsklasser. I den första arvsklassen finns bröstarvingarna, det vill säga barn och deras avkomlingar i rakt nedstigande led. Barn är primära bröstarvingar. Barnbarn är också bröstarvingar, men endast genom istadarätt, vilket innebär att de träder in i sin avlidna förälders ställe. Om ett barn lever ärver barnbarnet inte.
Om det inte finns bröstarvingar går arvet vidare till den andra arvsklassen, som består av föräldrar och deras avkomlingar. Om en förälder är avliden träder syskon och syskonbarn in genom istadarätt. Finns det inte heller arvingar i denna klass går arvet till den tredje arvsklassen, som omfattar mor- och farföräldrar samt deras barn. Kusiner ärver inte enligt lag.
Makar har en särskild arvsrätt enligt 3 kap. ärvdabalken. Om den avlidne var gift och barnen är gemensamma ärver den efterlevande maken hela kvarlåtenskapen med fri förfoganderätt. De gemensamma barnen får då ut sitt arv först som efterarv när den efterlevande maken avlider. Särkullbarn har däremot rätt att få ut sitt arv direkt. Den efterlevande maken har dessutom alltid rätt till egendom motsvarande fyra prisbasbelopp enligt basbeloppsregeln.
Sambor saknar arvsrätt helt. För att sambor ska ärva varandra krävs ett testamente.
Laglotten
Laglotten är bröstarvingens minimiskydd och utgör hälften av arvslotten. Den är tvingande och kan inte avtalas bort. Ett testamente kan aldrig inskränka laglotten. Om ett testamente gör det måste bröstarvingen begära jämkning inom sex månader från delgivningen av testamentet. Om jämkning inte begärs blir testamentet gällande i sin helhet, även om det inskränker laglotten.
Laglotten beräknas på den totala kvarlåtenskapen efter avdrag för skulder. Vid beräkningen ska även gåvor som likställs med testamente beaktas. Det gäller gåvor som givits i nära anslutning till dödsfallet, gåvor där givaren behållit den faktiska rådigheten eller gåvor som uppenbart syftat till att ordna successionen. I sådana fall kan bröstarvingar kräva att gåvans värde återförs till laglottsberäkningen enligt 7 kap. 4 § ärvdabalken.
Testamente och formkrav
Ett testamente måste uppfylla formkraven i 10 kap. ärvdabalken. Det ska vara skriftligt, undertecknat av testator och bevittnat av två samtidigt närvarande vittnen som förstår att handlingen är ett testamente. Vittnena får inte vara släkt med testator eller vara förmånstagare. Ett testamente som inte uppfyller formkraven kan ogiltigförklaras.
Genom ett testamente kan testator bestämma hur kvarlåtenskapen ska fördelas, ange att viss egendom ska vara enskild, reglera efterarv, bestämma om fri förfoganderätt eller full äganderätt och förordna om specifika tillgångar. Ett testamente kan också användas för att trygga en efterlevande sambo, eftersom sambor saknar arvsrätt enligt lag.
Efterarv och fri förfoganderätt
Efterarv uppstår när en efterlevande make ärver med fri förfoganderätt. Det innebär att maken får använda egendomen men inte testamentera bort den. När den efterlevande maken avlider ska den först avlidnes arvingar få sitt efterarv.
Efterarvet beräknas som en kvotdel av den efterlevande makens totala förmögenhet vid dennes död. Kvotdelen bestäms utifrån hur stor del av den efterlevande makens förmögenhet som härrörde från den först avlidne vid det första dödsfallet. Detta innebär att värdeökningar och värdeminskningar påverkar efterarvet proportionellt. Efterarv kan även uppstå genom testamente eller gåvor som ger fri förfoganderätt.
Gåvor och deras påverkan på arv
Gåvor kan påverka arvsfördelningen på två olika sätt.
Gåvor till bröstarvingar presumeras vara förskott på arv enligt 6 kap. ärvdabalken, om inte givaren uttryckligen anger annat. Värderingen sker vid gåvotillfället. Eftersom barnbarn endast är bröstarvingar genom istadarätt är en gåva till ett barnbarn inte förskott på arv så länge barnets förälder lever.
Gåvor kan också påverka laglotten om de likställs med testamente enligt 7 kap. 4 § ärvdabalken. Det gäller oavsett vem mottagaren är. Om gåvan ges i syfte att ordna successionen, i nära anslutning till dödsfallet eller om givaren behåller rådigheten kan bröstarvingar kräva att gåvans värde återförs till laglottsberäkningen.
Sambor och arv
Sambor ärver inte varandra enligt lag. För att sambor ska ärva krävs ett testamente. Sambor kan ha rätt till bodelning enligt sambolagen, men detta påverkar inte arvsrätten. För att trygga en sambo ekonomiskt krävs därför testamente, livförsäkring eller andra civilrättsliga lösningar. Utan testamente ärver barnen allt direkt.
Vanliga frågor och svar
I arvsordningen ja, men inte i praktiken när det finns gemensamma barn. Om den avlidne var gift och barnen är gemensamma ärver den efterlevande maken hela kvarlåtenskapen med fri förfoganderätt. Barnen får då ut sitt arv först som efterarv. Särkullbarn ärver däremot omedelbart.
Nej. Laglotten är tvingande och kan inte avtalas bort. Den kan endast påverkas genom att bröstarvingen frivilligt avstår från arv efter dödsfallet.
Bröstarvingen måste begära jämkning inom sex månader från delgivningen. Om jämkning inte begärs blir testamentet gällande i sin helhet.
Gåvor till barn presumeras vara förskott på arv. Gåvor till barnbarn är inte förskott så länge barnets förälder lever. Gåvor kan dock påverka laglotten om de likställs med testamente.
Efterarv uppstår när en efterlevande make ärver med fri förfoganderätt. Arvet till den först avlidnes arvingar beräknas som en kvotdel av den efterlevande makens totala förmögenhet vid dennes död.
Ja. Vid dödsfall ska en bodelning göras mellan den efterlevande maken och dödsboet, och äktenskapsförordet styr vilka tillgångar som ska ingå. Enskild egendom ingår inte i bodelningen, vilket innebär att den efterlevande maken behåller sin enskilda egendom och att dödsboet inte har någon rätt till den.
Äktenskapsförordet påverkar därmed direkt hur mycket som tillfaller den efterlevande maken respektive arvingarna. Detta kan få stor betydelse, särskilt i situationer där det finns särkullbarn eller där makarnas ekonomiska förhållanden är ojämna. Ett giltigt äktenskapsförord gäller på samma sätt vid skilsmässa som vid dödsfall.
