– om bevisbörda och penninglån kontra hushållsbidrag i samboförhållanden i NJA 2019 s. 23
Enligt sambolagen (2003:376) delas samboegendom, i princip, lika mellan sambor vid bodelning om det inte finns några särskilda avtal eller omständigheter som förutsätter annat. Sambolagen omfattar i regel den egendom som införskaffats under samboförhållandet med syftet att användas i gemensamt hushåll.
För att en fastighet ska betraktas som samboegendom krävs därför att den antingen har förvärvats under sambotiden för gemensamt bruk eller att enighet rått om att en fastighet, även om den ursprungligen var enskild egendom, ska användas och komma att omvandlas till en gemensam bostad i sambolagens mening.
I det aktuella fallet hade parterna sedan relationens början varit överens om att var och en skulle betala för sin bostad. Efter ett tag sålde den ena sin bostad och flyttade in hos den andra. Kostnaderna för bostaden låg fortfarande på den som stod som ägare. När samboskapet sedermera upphörde uppkom en konflikt huruvida ett antal ekonomiska utlägg för arbete på fastigheten utgjorde ett lån och skulle återbetalas till den sambo som inte var ägare.
Bevisbördefrågan
Vilken bevisbörda ska gälla när en part i ett samboförhållande yrkar att extra ekonomiska insatser utgör ett återbetalningsbart penninglån när de blandas med de löpande hushållsbidragen?
Högsta domstolen betonade att den part som i domstolsförhandling yrkar på ersättning på grund av att ett lån eller en försträckning har funnits, måste kunna styrka detta med tydlig och konkret bevisning. Det räcker inte med att enbart hävda att utläggen varit extra stora eller att de av någon annan anledning ifrågasätts, utan det ska finnas uttryckliga bevis på en avsikt att låna ut pengar med förväntan om återbetalning.
HD hänvisade till tidigare rättsfall, såsom NJA 2014 s. 364 och NJA 2012 s. 804, där bevisbördan hade lagts på den som påstod att en transaktion var en gåva, det vill säga mottagaren. I detta fall var situationen annorlunda, eftersom det inte handlade om en ren penningöverföring, utan transaktionerna hade skett genom betalningar av fakturor och investeringar i fastigheten.
Förutom sambolagen gäller i övrigt vanliga förmögenhetsrättsliga normer men dessa behöver enligt HD tillämpas med beaktande av den nära och personliga gemenskap som i allmänhet råder mellan sambor.
HD gjorde i detta fall en tydlig åtskillnad på så kallade vanliga hushållsbidrag och transaktioner som skulle kunna betraktas som penninglån. Eftersom sambor lever i en ekonomisk gemenskap med många löpande överföringar, skulle det behövas en särskilt klargörande och avtalad uppfattning om att en viss insats ska vara återbetalningsbar – något som bara kan fastställas genom tydlig dokumentation eller annan objektiv bevisning. HD menar att parterna under ett samboskap har många möjligheter att reglera sina mellanhavanden genom bland annat testamente, avtal och försäkringar. I detta fall ansåg HD att den betalande sambon hade störst möjlighet att säkra bevisning om att det var fråga om ett lån, exempelvis genom att upprätta ett skuldebrev. Eftersom han inte kunde styrka sitt påstående, kunde han inte få ersättning.
I rättsfallet togs också frågan upp om sambon som ägde fastigheten kunde ha gjort en obehörig vinst som skulle kunna ligga till grund för ett fordringsanspråk. Det finns ingen allmän lagregel om obehörig vinst men både av praxis och av juridisk doktrin framgår att obehörig vinst kan utgöra både en övergripande princip och en fristående rättsregel. I detta fall prövades obehörig vinst som en självständig (men oskriven) regel. Tillämpningen av begreppet obehörig vinst måste ske med stor hänsyn till det sammanhang i vilket frågan uppkommer. En orättmätig ekonomisk fördel medför inte automatiskt en återbetalningsskyldighet utan konkreta omständigheter i det enskilda fallet behöver vägas in. Den betalande sambon hade i det här fallet goda möjligheter att skydda sina ekonomiska intressen genom dokumentation eller avtal. En sådan hade också gett den mottagande sambon möjlighet att ta ställning till om man vill sätta sig i skuld eller acceptera den betalande som delägare.
Slutsatser man kan dra av avgörandet NJA 2019 s. 23
- Om parterna avser att göra extra utlägg under förutsättningen att de senare ska vara återbetalningsbara, bör detta regleras tydligt i ett avtal.
- All extra ekonomisk insats som kan leda till ekonomiska tvister bör dokumenteras noggrant för att undvika att den senare tolkas som ett vanligt hushållsbidrag.
- Parter bör ha en öppen dialog om ekonomiska bidrag och förväntningar redan i samboförhållandet – detta kan förebygga långvariga tvister vid en eventuell separation
- Obehörig vinst kan inte alltid åberopas – HD avvisade argumentet om obehörig vinst och menade att ekonomiska bidrag i ett samboförhållande ofta sker i gemensamt intresse, vilket gör att ersättning inte automatiskt kan krävas.
- Dold samäganderätt presumeras när något inköps för gemensamt bruk och att den sambo som inte utåt framstår som ägare har lämnat ett ekonomiskt bidrag till köpet.